Stranddagar.

Två dagar på stranden. Så skönt har vi fått ha det eftersom vi rivstartade med arbetet härnere förra veckan. Men det är klart att man inte stänger av nyfikenheten eller empatin för det. Varje taxichaufför och försäljare har sin egen historia. Det är helt ofattbart vilka livsöden som får människor att söka sig till Förenade Arabemiraterna.

Vår parasollman på stranden är en oerhört snäll karl från Sri Lanka. Han och hans fru har jobbat i Dubai i snart tre år. I hemlandet bor den trettonåriga dottern med farmor. Tack vare föräldrarnas arbetsmigrering kan hon gå i en ordentlig skola. 

Han visar oss en bild på en söt flicka med två flätor. Det är ett skolkort. Han hade en son också. Men honom förlorade de i tsunamin.

I plånboken har han också en bild på sig själv, från tiden innan flytten till Dubai. Det är en man som ser mycket mer välmående ut än den vi pratar med. 

Nu väger han säkert tio, kanske femton, kilo mindre än då. Och den olivfärgade huden är nu nästan svart av utomhusarbetet - hela dagar i solen. På tre år ser han ut att ha åldrats tio. Men han har i alla fall sin fru här i Dubai. Det är få förunnat. Kanske är det därför han alltid är så glad och trevlig.