Den gyllene staden.

Så satt vi där i bilen på väg ut till Sunapur - den lägerliknande arbetarförorten som hyser fyra till femhundratusen indier, pakistanier och folk från flera andra länder. Befolkningen är ungefär lika stor som Göteborgs. Det är en hel stad men utan en enda kvinnlig invånare. Dessutom är alla inklämda på ett område som inte känns större än Slottskogen. Vi har svårt att uppskatta storleken. Det var hela tiden bråttom hit och bråttom dit så att ingen vakt skulle upptäcka oss.

Klockan är ungefär fem och solen börjar gå ner över den gyllene staden. Sunapur är ett hindi och betyder 'golden city' berättar vår guide, tolk och chaufför Khaled. Fullproppade vita bussar bildar köer på de primitivt utbyggda vägarna. Arbetare väller ur bussarna som sen vänder tillbaka till staden för att hämta upp fler. Transporterna är gratis, det ingår - precis som boendet i Sunapur. Alla hus är märkta med företagsnamn. De som bor i en viss byggnad "tillhör" ett visst företag, som oftast har med fastigheter och bygge att göra.

Vi hamnar i ett vitt rum på botten i ett trevåningshus fyllt av sovrum. Här bor två busschaufförer i 45-års åldern. De har båda bott och arbetat i Dubai sedan nästan 20 år tillbaka. Snart får det räcka.

- När mitt nuvarande visum går ut, då går jag i pension, säger en av dem.

Han ser äldre ut än vad han är med sitt kritvita skägg. Men de här två är lyckligt lottade. De har inget fysiskt påfrestande arbete och tjänar 3 000 dirham i månaden, ungefär 6 000 svenska kronor. 

Det är betydligt mer än den 22-årige byggnadsassistenten som vi träffar en stund senare. Han tjänar 1320 svenska kronor i månaden. Även om det finns billiga mataffärer i Sunapur, och även om han lever på bara ris så är det dyrt i Dubai. Ungefär 600 av de 1320 kronorna går till mat och 300 till telefonsamtal hem till Bangladesh. De återstående 420 kronorna sparar han. För hans dröm är att starta en egen affärsverksamhet i hemlandet. 

Det är bara med hjälp av den drömmen han orkar med arbetet i Dubai. Det är långa dagar, runt 12 timmar långa skift och sammanlagt 30 minuter rast.

- Det går bra, det är okej...det är bättre än ingenting, säger han.

Samtidigt sitter vi nu och läser magasinet Time Out Dubai. Förutom artiklar och reportage innehåller den bland annat bostadsrättsannonser. En tvårumslägenhet vid Dubai Marina har ett utgångspris på 3,7 miljoner dirham - nästan åtta miljoner kronor. En villa i oerhört lyxiga Emirates Hills med sex sovrum, swimingpool och utsikt över golfbanan ligger på runt 80 miljoner kronor. Och en enrummare på 29:e våningen i världens högsta byggnad Burj Dubai kostar nästan 18 miljoner kronor.

De som köper liknande bostadsrätter är såna som vår guide Khaleds chef. Han har 22 bilar hemma i garaget, bara för att han kan och har råd.