Ormar.

Förträffliga Kobra i sitt allra bästa slag. Jag var lite tveksam efter förra veckans program. "Har den gamla ormen gått och blivit trött?" Men i dag var jag nöjd....väldigt nöjd. Kanske berodde det på glaset rödvin - drucket helt och hållet i Fröken H:s ära. Kobra+rödvin är hennes thang. Och jag saknar henne en del.

Uppföljningen nu är också en trevlig reptil. Wildbirds & Peacedrums andra album, The Snake, har slingrat sig fram till mig genom väldigt vaga men ändock insiderliknande kontakter. De har lyckats fånga ljudbilden och energin från sina live-framträdanden mycket bättre den här gången. Förra albumet köpte jag efter en spelning och det var tyvärr en liten besvikelse. Inte för att skivan var dålig, men för att den inte var så fantastisk, underbar, energispäckad och vacker som konsertversionen av fredstrummarna. Nu är flera av favoritåtarna, som inte var med på förra skivan, med. Liksom Trummorna. De härliga Trummorna.

Jag tänker på mina trumstockar nere i Göteborg och jag längtar. Jag vill köpa en puka, en virvel och en cymbal och börja slå - och sjunga vad som faller mig in, precis hur jag vill.

Hursomhelst är det väldigt trevligt med en ny favorit. Ormen ska sannerligen få stå i det främsta ledet i i-tunes-skiv-hyllan och ömsa skinn länge, länge.

Och ÅH vad jag gillar när en måndag känns som en trevligt melankolisk fredag. Allt tack vare lite vin och kultur. Och ÅH, en sådan klyscha.