Borås Centralstation.

Efter en halvkass intervju i Borås - halvkass för att jag är förkyld och mispepp på själva skoluppgiften plus att jag satt och missade EM-kvalmatchen, och inte på grund av tjejerna jag intervjuade - fick jag sitta och vänta i en timme och 14 minuter på bussen hem.

Jag kände mig miserabel.
Tycka-synd-om-och-matchrapport-sms duggade tätt. Men där satt jag - 110 kronor fattigare (bussbiljetterna) och funderade över om ett toalettbesök var värt fem kronor.

Mitt väntesalsällskap var tre stycken som kommit för att möta upp anländande, fyra stycken som skulle åka tåg (till Varberg, tror jag) och en äldre hemlös(?) kvinna som gick fram och tillbaka puttandes på ett barnvagnsskelett. Hon hade lagt en bricka över sitspartiet och ibland satte hon sig på den för att vila, som andra äldre gör på lite fancier rullatorer. Det hängde kassar på sidorna av barnvagnsrullatorn och i en av dem fanns en snygg, vit kasettbandsspelare à la 1986.

"Är ett toalettbesök värt fem kronor? Jag kan ju hålla mig"

Stämningen i vänthallen var dock något att ta en paus från. Vid internetbänkarna satt två män i 30-års åldern och tittade på porrfilmsklipp.

Jag skramlade alltså ihop fem kronor och fepplade till slut i dem i springan och öppnade toalettdörren. Så nöjd jag blev när jag såg min blänkande, vita oas. Jag tryckte för att tända lampan. Det blinkade snabbt till innan det blev helt svart och luktade bränt.

Jag hade fortfarande dörren öppen lite på glänt och funderade en nanosekund på om jag kunde låta den stå så.

"Porrsurfare utanför."

Jag stängde dörren och satte mig ner i det kolsvarta, trekvadratmetermörkret. Jag klickade på mobilen för att få ljus och hitta pappret. Sen gick jag snabbt därifrån och ut i regnet.

Jag tror aldrig jag har varit i Borås utan att det har regnat.