En fuglefågel som sjöng?

Jag vet att det är fräckt att han vandrar runt där i rymden - eller svävar vill jag nog hellre säga. Jag är imponerad; dock lite oförstående inför det faktum att det finns människor som frivilligt ger sig ut i det där stora, mörka vakuumet.

Men det jag förundras över allra mest är hans märkliga efternamn. Vad betyder det egentligen? Är det kanske ett namn taget på grund av dess poetiska skönhet eller förmåga att fastna?

(Kon)fundering.

Tittar ut genom fönstret. Totalt mörker råder. Alltid. När man vaknar är det mörkt, kanske med en aning av soluppgång borta i fjärran. Men snart tar molnen över och resten av dagen är natt.

Och jag blir lite smått tokig på den inledande boken i Paul Austers New York-trilogi. Är den så speciell egentligen? Vad för slags meta-kommentar à la Don Quijote är det han vill förmedla? - Och varför? Om enda syftet är att förvirra och väcka märkliga tankar i allmänhet så ställer jag inte upp. Fast jag antar att det är just vad jag gör, samt överanalyserar å det grövsta. Historien engagerar mig dock inte så mycket och kanske är det därför jag behöver tolka alla skumma avsnitt [läs: hela boken].

Problemet med paraplyer...

...är att de är så satans ömtåliga. Vem konstruerade dem så? Och det blåser väldigt mycket här i Göteborg. Mitt stackars regnkydd ser ledsamt tilltyglat ut och uppfyller inte alls sin funktion. Det enda som hålls torrt är min huva och den täcks redan med en basker.

LL

Lugna lördagar är underskattade i jämförelse med det slentriana klubblivets supande och högljudhet. Speciellt då man redan har en slitig vecka och utgångsfredag i bagaget.

Efter långsamt igångputtrande utvecklades gårdagen till en underbart alternativ helgdag. Kafferep, intellektuella diskussioner, fnissprat och hamburgerkedjans julglass med pepparkaksbitar i. Vännen Nilla och jag träffas egentligen alldeles för sällan så vi tog vara på den avtalade tiden ordentligt.

Efter mysig hemsamvaro avslutade vi dagen med teater på Pustervik, samma ställe där jag 15 timmar tidigare salongsberusat halkat runt bland ölpölarna i försök att mingla med alla bekanta som var på plats.

Den tidiga lördagkvällens barmummel kom från ett helt annat och väldigt blandat klientel; äldre medelålders kostymgubbar med sina överparfymerade halvtanter till fruar; dreadlockskusiner som talade barndomsminnen; överdrivet högskrattande teaterfolk som prövade vår svenska stelhet med sina ljud; en teatergrupp bestående av flickor i yngre tonåren som såg ut som rosa mangafigurkopior - samt deras gravida dramapedagog.

Föreställningen var intensiv. Schtunk spelar Romeo och Julia med clownnäsor och med inslag av stå-upp-komik. Tårarna sprutade från publikens leende ögon och stämningen var enormt hög. Även Nilla och jag drabbades av skrattkramp i magen vilket ledde till att vi i pausen kändes oss helt slut. Vi gick ut för lite uppiggande frisk luft och jagade sedan vattenglas innan vi slog oss ner för den andra akten.

Tyvärr upprepade skådespelarna sig mycket i sin slags, inom vissa Shakespeare-manus-ramar, inövade improvisation. Eftersom handlingen var sekundär som motor upprätthöll de därför inte riktigt vår koncentration eller nöjsamhet. Våra vrålskratt byttes ut av småfniss och senare diskreta smil. Kanske var tempot för högt för vår rofyllda lördag? Efteråt konstaterade vi att 1,5 timme hade räckt gott och väl. Men nöjda var vi trots allt. Det är sällan man får en sådan stor injektion av kul som vi fick under den första akten. Visst var vi kanske lättflörtade och medlurade i de övriga betraktarnas smått överdrivna och slags förutbestämda entusiasm, men vi bestämde oss för att inte överanalysera något som faktiskt underhållit oss väldigt.

På järntorget vid niotiden väntade vi slutligen på var sin vagn åt två olika håll. Vi gick in i ett par vänner som var på väg ut på nattliga äventyr. Deras kväll var ung, vår snart över. En kort konversersation och vi lyckönskade lördagsfestarna. Sen gäspade vi ett par gånger, kramade om varandra hårt och uttryckte tacksamhet över sällskapet under den högst trivsamma lördagen.

(LugnLördag kan med fördel ibland ersättas av LasagneLördag.)

Mitt hurtiga alter ego.

Googlar man mig blir resultatet en hel massa resultatlistor från olika slags idrottsevenemang. Det finns tydligen en ytterst aktiv tjej som placerar sig väldigt bra i maraton, skidlopp och andra konditionskrävande sporter - och som bär mitt namn.

Bläddrar man vidare bland sökresultaten finner man som allra sista länk ett spår från mitt riktiga jag; en flera år gammal fråga på en sysidas forum om var man kan få tag på bra klädmönster. Den enda människa som kommenterat mitt inlägg ger dessutom inget vettigt svar, så det hela känns något tragiskt som enda lämning att presentera min person för den googlande allmänheten.

Kanske bör jag följa min namnes exempel och bli hurtig? Faktum är att jag vaknade upp i morse, efter nattlig drinkförtäring och dans, med en oerhört stark lust att ge mig ut i springspåren. Då kan man bli orolig; är jag inte längre mitt gamla vanliga jag?

Fast det blev ju såklart inte så att jag överhuvudtaget ens började leta efter några slags passande joggingskor. Istället låg jag kvar i sängen med melodikrysset och gnällklagade över bland annat Anders Eldemans överpedagogiska nedlåtenhet - som vanligt. Alltså är läget lugnt. Jag är denna Susanna Andrén och jag överlåter käck motionsträning till den där andra.